Nu har det hänt....

....det som inte fick hända!!

Under mer än ett år har jag gått omkring med ett par hörlurar där bara vänster lur fungerar. Förmodligen har jag nedsatt hörsel på det örat nu eftersom jag har fått höja volymen för att överrösta trafikljuden som går in i höger öra och förstör allting. I vilket fall som helst... förra veckan, när jag gick hem från jobbet händer det här:

"Do you be............r are you dou..............gonna make it all the wa...........I’ll go crazy .......n’t go crazy ton..............". Mina hörlurar dog. Bara sådär. Utan förvarning. Jag sörjer dem djupt.

Helgbok

När Carina flyttade från Dublin fick vi en massa böcker som hon inte ville asa med sig till Sverige. Jag hittade massor av godbitar, men la tillbaka "Undebar och älskad av alla" av Martina Haag, i kassen igen, varpå Carina utbrister: "...men den är rolig!". Så jag la den snällt i min bokhög.

Nu i helgen blev jag sugen på något roligt och läste den. Den var rolig och man flög igenom den. Jag skulle rekommendera den för tågresor, eller liknande, för den är lättläst, man blir inte trött, man behöver inte koncentrera sig så hårt och det är inte svårt att hitta tillbaka i den igen om man blir störd. (Tågresan får inte var för lång dock. Man hinner igenom boken på en förmiddag eller så). Det är inte särskilt konstigt att den blev film, för det känns som om man ser en film när man läser den.

För den som har missat vad den handlar om kan jag berätta att den handlar om Bella som kämpar för att bli skådis och ljuger i sitt CV om att hon är akrobat och får en roll i en Bergman-uppsättning just pga dessa kvalifikationer. Det är hysteriskt roligt att få komma in i skådespelarvärlden där folk sticker knivar i ryggen på varandra och tar sig själva på på tok för stor allvar.

Bröllop

Idag gifter sig Ulrika och Gavin. Det känns lite trist att vi inte kunde gå, men vi har blivit lovade en fotokväll i Dublin sen. Vi hoppas att det blir en lyckad dag, kväll, och så klart ett lyckligt äktenskap! Grattis!

Stackars Brian

Hi hi

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2640863.svd

min forsta tankte var: Sjutton ocksa! Varfor bor jag inte i Dublin langre?!
Men sen skapade min fantasi bilder i mitt huvud och jag tror att mitt sinne tjanar pa att inte ha sett malningarna...

Fördelen med att inte bo i Sverige

Jag har missat heeeeeeeeeeeeela melodifestivalhysterin!!! Jag läser SvD nästan varje dag, så jag är förvisso inte helt okunnig i ämnet, men jag slipper höra eländet!! Super!!

St Patrick's Day

Idag är det Irlands nationaldag....
Det firar man med gröna kläder och underliga hattar....


...parader med idrottsföreningar, företag, scouter, och miljoner säckpipsband...



...och så klart lite av "the black stuff".

Till och med vi kröp ur vår mörka håla och kostade på oss varsin pint (som avnjöts tillsammans med medsmugglade jordnötter från Tesco). Det syns inte på bilden men vi har gröna tröjor på oss. Dagen var trevlig och vädret var kanon, men ack så kul det hade varit att stanna lite längre på puben...

Vädermannen - Ulf Lundell

Det känns som att samma historia upprepar sig i ännu en karaktär med ett annorlunda namn (Georg) som är skrämmande lik författaren själv. De är lika gamla, har ett hus på Österlen, målar, kvinnor åt alla håll och kanter, och så klart denna orolighet. Han ska sälja huset och flytta till Stockholm.... nej, behålla huset... han ska gifta sig... inte gifta sig... ja, ni fattar... det handlar inte om man ska ha marmelad eller ost på mackan direkt.

Utan sexscener skulle det inte vara Lundell, men jag har aldrig gillat att läsa för detaljerade sexscener. Det nya nu i Lundellvärlden är Viagra. Det jobbiga är att man får känslan av att om huvudpersonen knaprar blå piller, så gör Uffe det också. Men vad vet jag!? Det är bara en känsla... allt som Lundell skriver känns lite för privat ibland, eftersom allt mycket väl kan ha hänt honom själv. Man får känslan av att han har satt sig vid sin skrivmaskin (ja, jag tror nog inte att han har övergett sin Facit) och sen bara sprutar det ut ord. Han skriver lika fort som han tänker och sen ändras väldigt lite. (Utan ordbehandlingsprogram är det väl ganska förståeligt). Meningar som sträcker sig över en hel sida. Avsaknaden av kommatecken. Massor av "sen" och skumma formuleringar som "hon sa inget, sen sa hon:....". Trots detta flyger man igenom sidorna med något slags skräckblandad fascination... eller nåt... Det är synd om vädermannen.

Det låter väl inte som att jag säljer den här boken... men jag gillar den faktiskt på ett konstigt sätt. Lisa, den är kanske något för dig?!? (INTE!!)

Blå Himmel

Förra helgen var det blå himmel och vår (som på bilden.... förresten, är det någon som vet vad trädet heter? Jag går förbi det varje dag. Det är INTE körsbär). Den här helgen var det hagel, regn, blåsigt, snö, soligt, kallt, och åska. Vi har inte varit ute mycket i helgen med andra ord. Vi tog taxi ner på stan igår. Det bara pissade ner regn, men vi hade bestämt att vi skulle ut. Lemmy och jag gick till Bistro Bianconi. Det var mysigt, men man får lite ångest över att betala så mycket för mat!! Senare på kvällen mötte vi upp med några från jobbet och tog några öl. Det var en blandad skara, och lite segt att hålla igång samtalet, men det var ganska trevligt ändå. Skönt med lite omväxling. I övrigt har jag försökt jobba i helgen... vi ska tigga pengar från Irish Cancer Society imorgon. Det är så himla svårt att skriva ansökningar. Jag har suttit hela dagen och skrivit........ raderat......... skrivit.......... raderat. Jag hoppas att jag får ur mig något imorgon. Usch!

...inte ens med hammare och spik

Förra helgen i löneyran, lyxade jag till det med att köpa en kokosnöt. Men sen är det ju det där med att öppna den... Vi kollade på nätet och vi hittade ett sätt som såg väldigt enkelt och smidigt ut. Man skulle bara slå ryggen av en kniv hårt och bestämt på nöten. Lätt som en plätt...



...eller hur!! Nu har vi ingen kniv längre. Vi kom på ett bättre sätt att öppna kokosnötter på. Man lägger den i en kasse och svingar den i asfalten. Det funkar.