bara vanligt vatten?

Igår gjorde jag det stora misstaget att glömma att ta med mig vatten till jobbet... eller jag tänkte att jag inte skulle vara där så länge, men tog inte med i beräkningarna att man blir törstigare än vanligt när man har druckit öl dagen före. Hur som helst, jag blev väldigt törstig och tänkte att om man låter kranen spola en stund blir det säkert bättre.... och sen dricker man det väldigt fort så att man inte känner smaken...
Jag kan säga att det inte funkade!! Fesljummet vatten som smakar som... bassängvatten som runnit ut i en stillastående dydamm... och en lukt som påminner om klor och avlopp...
Jag klöks fortfarande!

Klotter

När jag var hemma i Sverige, skickade jag iväg några filmrullar... från för längesen. Bl.a. bilder från Dublinresan påsken 2007. Ganska kul. Det här är inte den bästa bilden, men jag vill visa den ändå. Syns det att det står "Sov gott!"?? Bilden visar en tegelvägg i den ena tjejtoan på Doyle's. Vi brukade gå dit efter jobbet ganska ofta när vi jobbade i Ashbourne, alltså under min korta arkeologkarriär. En kväll innan jag åkte hem till Blackhorse avenue skrev jag just "sov gott" på väggen, och 2007 fanns det kvar...

Yusuf Islam

Om en månad kommer jag att bli väldans ensam här i Sligo (Lemmy drar till Oz)... Men nu har jag något att se fram emot!! Anna S kommer och hälsar på mig... ja, kanske inte i Sligo, men i Dublin. För vi ska gå och se Yusuf Islam!!!! Den 15:e november närmare bestämt. Det ska bli kul att se dig Anna!

Hans nya låtar är bra... men jag hoppas på många klassiker :)

härligt trött

Tiden går så himla fort just nu och jag har massor att göra på jobbet... Hade tänkt att gå till gymmet idag, men eftersom solen skiner bestämde jag mig för springa ute... nu är jag hemma och jag är trött i fötterna... det finns risk för att jag blir kvar på soffan resten av kvällen och lyssnar på Dusty Springfield

En trevlig dag på jobbet

Idag har chefen varit skitglad. Det är bra, för då blir alla glada, och framförallt blir stämningen mindre spänd. Han berättade att han hade bråkat med SIN chef, som han inte hyser någon som helst respekt för, förra veckan. Jag vet inte om det var hans sätt att be om ursäkt, eller inte, men jag tar mig friheten att se det så och glömmer nu veckan från helvetet och ser framåt. (Han var så glad att jag nästan frågade om det var ok om vi spelade skivor i labbet igen, men jag väntar med det ett tag... eller väntar på att någon annan gör det...)

Norwegian Wood

Norwegian Wood är den första boken av Haruki Murakami som jag har läst. Den är annorlunda och jag tror nog att jag ska läsa mer av honom, men jag har fortfarande inte bestämt om jag gillar den här boken eller inte...

Boken handlar om Watanabe som under senare delen av 60-talet studerar i Tokyo. Han återupptar kontakten med sin bäste väns flickvän, Naoko, som han förlorade efter att vännen har begått självmord. Ett märkligt kärleksförhållande byggs upp tills Naoko försvinner. Det visar sig att hon har skrivit in sig på ett behandlingshem. Under tiden har Watanabe träffat Midori, och en stor del av boken handlar om hur han slits mellan det förflutna (Naoko) och framtiden (Midori).

Man kan i stora drag säga att boken handlar om depression i alla möjliga former... inte särskilt upplyftande alltså, men läsvärd.

Nu är det helg och jag förtränger att jag har en chef

Idag har vi haft sol i Sligo och nu ska jag dra ner på "stan" och ta en öl med några vänner.

Veckan från helvetet

Den här veckan har varit jätteskoj OCH förödande. Jobbet har varit en räkmacka, men chefen har utvecklats till ett tvåhövdat monster och börjar bli svårhanterlig. Det började med att han skällde ut mig för att jag ville flytta på ett möte (som jag hade kallat till), eftersom jag ville kolla upp ett par saker till... jag tycker att det hade räckt med att säga "nej, för min vecka är fulltecknad och idag vid 11 är den enda tiden jag kan!". Men istället spyr han ur sig en massa goja om att det är respektlöst mot både honom och min kollega (som jag förövrigt redan hade frågat...). I rena chocken kommer frasen "oj då, någon har visst vaknat på fel sida idag!" ur min mun (väldigt dumt, jag vet, men jag blev så himla chockad!!!), och då tog det hus i h*****e. Enskilt samtal i labbet. Jag hörde inte riktigt på, för jag har aldrig varit med om något liknande, men en del ord gick fram. "Det är jag som är chef... professionell... respektlöst...". Jag stog mest och bet mig själv i tungan (för gudarna ska veta att det var mycket uppdämd skit som ville ut), men jag släppte bara ut "jag ber så mycket om ursäkt" och "jag menade verkligen inte att kränka din auktoritet". En stund senare gick vi och drack kaffe och han var jätteglad... han hade alltså "power-trippat"!!!! Han har tidigare, under flytten från Dublin talat om att han gillar makt och sagt att det ska bli skönt att komma till Sligo, där han slipper att kompromissa så mycket hela tiden... men aldrig hade jag väl trott att han menade på det här viset.

Han har under resten av veckan pendlat mellan att visa att han är boss, och i nästa sekund dra sexistiska skämt, eller prata om privata händelser, under kafferasten. Jag tycker att det är svårt att veta hur man ska bete sig... men jag försöker att hålla ett professionellt avstånd från och med i måndags. Det är inte så lätt. Han fikar med oss, han äter lunch med oss, vi delar kontor, och så har han bestämt att vi ska gå ut och dricka öl i Galway efter ett möte som vi ska på allihop. Jag fattar inte. Nu börjar det här inlägget bli väldigt långt, men jag måste bara spy ut två saker till. Vi får inte spela privata CDar i labbet längre... men radio går bra. Varför? "Power-trip"??

Sist men inte minst.... det värsta av allt (ovanstående kan jag leva med): det börjar gå ut över vårt arbete. Vi har skrivit ett "abstract" till mötet i Galway, jag, min kollega och chefen. När chefen tyckte att det var klart bad han oss att läsa igenom det. Det gjorde vi, och vi sa försiktigt att det var bra, förutom en mening med ett ord som vi ville byta ut till "temperaturökning" eftersom meningen annars skulle ge felaktig information, men NEJ, ingen diskussion, ordet stannar. Vi har våra namn på det "abstractet" men vi har ingenting att säga till om vad det gäller innehållet. Låt oss säga att min tunga värker efter den här veckan. Jag hoppas att det var värt det!