Boken som bott i min väska det senaste året

Köpte den här boken för över ett år sedan. Fransmannen rekommenderade den och författaren är just fransk, Frédéric Beigbeder. Började läsa den... men ca 50 sidor in, bröt jag armen. Boken var med på sjukhuset och jag läste samma sida säkert tio gånger medan jag var där. När jag kom ut blev det inget mer läsande.

Den innehåller två berättelser, "Holday in a Coma" och "Love Lasts Three Years". Den första handlar om premiärnatten av en nattklubb som heter... "shit"! Dansgolvet är en stor toalett...

Man får följa med Marc Marronnier från 19.00-7.00... och jag är rätt glad att jag inte var där på riktigt.

Den andra berättelsen handlar om kärleksångest. Marc Marronnier igen. Han har en teori att kärlek bara varar i tre år. Han blev kär, flyttade ihop, gifte sig och var otrogen... tre år. Var inte säker på att jag gillade den först... den flummade iväg för långt utanför berättelsen lite för mycket. Men när slutet väl kom var den fantastisk. Tror jag kommer läsa den igen, en vacker dag.

Äntligen har jag börjat läsa igen

Förra året blev ju minst sagt inte som jag hade tänkt mig och då ändras vanor. Man är uppochner helt enkelt. I julas började jag läsa lite lättsmält...

Två novellsamlingar med julrelaterade deckare. Det tog ett tag att ta sig igenom böckerna, trots att de är tunna och väldigt lättlästa. Konstigt vad ett år kan göra med en hjärna.

Första advent

Det är första advent och jag hade tänkt att jobba idag, men både jag och min kropp har fått nog. När det gäller jobbet har det varit lite mycket den senaste tiden och jag har varit väldigt nära att avbryta min doktorandtjänst (vilket fortfarande inte är helt uteslutet). I vilket fall som helst, jag stannade hemma och slängde ihop en pepparkaksdeg, glögg och en god middag istället. För första gången på väldigt länge läste jag också. Tredje delen av "The No.1 Ladies Detective Agency" med andra ord "Morality for Beautiful Girls" av Alexander McCall Smith. Det är inte mycket som skiljer den från de andra böckerna, men den var bra. Den här gången ska Mma Ramotswe reda ut vem som förgiftar "the Government man's" familj, varifrån pojken som luktar lejon kommer, samtidigt som hennes blivande man lider av depression. Det som är det mest intressanta är beskrivningen av den botswanska mentaliteten. En skön bok för slöläsning!

Norwegian Wood

Norwegian Wood är den första boken av Haruki Murakami som jag har läst. Den är annorlunda och jag tror nog att jag ska läsa mer av honom, men jag har fortfarande inte bestämt om jag gillar den här boken eller inte...

Boken handlar om Watanabe som under senare delen av 60-talet studerar i Tokyo. Han återupptar kontakten med sin bäste väns flickvän, Naoko, som han förlorade efter att vännen har begått självmord. Ett märkligt kärleksförhållande byggs upp tills Naoko försvinner. Det visar sig att hon har skrivit in sig på ett behandlingshem. Under tiden har Watanabe träffat Midori, och en stor del av boken handlar om hur han slits mellan det förflutna (Naoko) och framtiden (Midori).

Man kan i stora drag säga att boken handlar om depression i alla möjliga former... inte särskilt upplyftande alltså, men läsvärd.

De galnas hus

Den här boken gillade jag. Rolig och melankolisk på samma gång. Huvudpersonen heter Hajna. Hon är trött på livet och ger upp genom att kasta sig in i ett skyltfönster. Detta resulterar i 160 stygn och en plats på behandlingshemmet Varden. Man får följa henne, och hennes medboende, under ett år. Hajna vill dö och slutar äta, men någonting inom henne fördröjer processen. Karin Fossum beskriver känslan av att vilja försvinna men inte dö, på ett väldigt trovärdigt sätt. Lemmy skulle nog beskriva boken som skandinavisk dramakomedi om boken blev film... Allt är jättesorgligt, men så drar man plötsligt på munnen och fnissar lite.

val efter omslag

Jag är en slav under snygga omslag. Men faktum är att jag tror att det ligger en hel vetenskap bakom omslagen... de vet hur de ska designa dem för att få rätt läsare. Eller har jag bara tur... för oftast tycker jag om de böcker jag väljer efter omslag. Av någon anledning har jag kommit in i en krigsperiod... jag tittar på krigsdokumentärer på tv, och krigsfilmer och så nu böcker. Den här boken handlar om ett krigssjukhus i Skottland under första världskriget. Det handlar mest om psykiska skador och hur en hel generation (eller tre) blev helt vrickad av kriget. En karaktär som fastnade lite extra var Burns. En bomb hade skickat honom genom luften varpå han hade landat med huvudet före i en delvis nedbruten tysk. Kroppen hade spruckit upp när han landat på den, och upplöst kött och innanmäte hade fyllt hans mun och näsa innan han svimmade. Han blev hemskickad för vård. Varenda gång han försöker äta eller dricka, kommer doften och smaken av den döda kroppen tillbaka och han kräks.

Helgbok

När Carina flyttade från Dublin fick vi en massa böcker som hon inte ville asa med sig till Sverige. Jag hittade massor av godbitar, men la tillbaka "Undebar och älskad av alla" av Martina Haag, i kassen igen, varpå Carina utbrister: "...men den är rolig!". Så jag la den snällt i min bokhög.

Nu i helgen blev jag sugen på något roligt och läste den. Den var rolig och man flög igenom den. Jag skulle rekommendera den för tågresor, eller liknande, för den är lättläst, man blir inte trött, man behöver inte koncentrera sig så hårt och det är inte svårt att hitta tillbaka i den igen om man blir störd. (Tågresan får inte var för lång dock. Man hinner igenom boken på en förmiddag eller så). Det är inte särskilt konstigt att den blev film, för det känns som om man ser en film när man läser den.

För den som har missat vad den handlar om kan jag berätta att den handlar om Bella som kämpar för att bli skådis och ljuger i sitt CV om att hon är akrobat och får en roll i en Bergman-uppsättning just pga dessa kvalifikationer. Det är hysteriskt roligt att få komma in i skådespelarvärlden där folk sticker knivar i ryggen på varandra och tar sig själva på på tok för stor allvar.

Vädermannen - Ulf Lundell

Det känns som att samma historia upprepar sig i ännu en karaktär med ett annorlunda namn (Georg) som är skrämmande lik författaren själv. De är lika gamla, har ett hus på Österlen, målar, kvinnor åt alla håll och kanter, och så klart denna orolighet. Han ska sälja huset och flytta till Stockholm.... nej, behålla huset... han ska gifta sig... inte gifta sig... ja, ni fattar... det handlar inte om man ska ha marmelad eller ost på mackan direkt.

Utan sexscener skulle det inte vara Lundell, men jag har aldrig gillat att läsa för detaljerade sexscener. Det nya nu i Lundellvärlden är Viagra. Det jobbiga är att man får känslan av att om huvudpersonen knaprar blå piller, så gör Uffe det också. Men vad vet jag!? Det är bara en känsla... allt som Lundell skriver känns lite för privat ibland, eftersom allt mycket väl kan ha hänt honom själv. Man får känslan av att han har satt sig vid sin skrivmaskin (ja, jag tror nog inte att han har övergett sin Facit) och sen bara sprutar det ut ord. Han skriver lika fort som han tänker och sen ändras väldigt lite. (Utan ordbehandlingsprogram är det väl ganska förståeligt). Meningar som sträcker sig över en hel sida. Avsaknaden av kommatecken. Massor av "sen" och skumma formuleringar som "hon sa inget, sen sa hon:....". Trots detta flyger man igenom sidorna med något slags skräckblandad fascination... eller nåt... Det är synd om vädermannen.

Det låter väl inte som att jag säljer den här boken... men jag gillar den faktiskt på ett konstigt sätt. Lisa, den är kanske något för dig?!? (INTE!!)

Men inte om det gäller din dotter

Säga vad man vill om Jan Guillou och hans åsikter, men jag gillar hans böcker. De känns väldigt genomtänkta och dryper av research. "Men inte om det gäller din dotter" handlar om hur dottern till Ewa och Pierre Tanguy blir kidnappad av en saudisk prins, efter att Ewa ställt upp på en inte så lyckad intervju i skepnad av polisöverintendent. Men gamle Carl Hamilton, Pierre, Erik Ponti och några till fixar biffen. Med Tomas Bolme som uppläsare fick jag en känsla av Tintin-varning de första två kapitlen, men det försvann sen.

revolutionary road av Richard Yates

Det här är en sorglig historia. Den utspelar sig i en amerikansk femtiotalsförort, där alla ska bete sig som om de vore stöpta efter samma form. Under ytan är alla dock helt hysteriska och det kryper fram emellanåt. Huvudpersonerna är paret Wheeler som suktar efter allt annat än det de har, vilket gör historien väldigt aktuell tycker jag. De enligt mig mest intressanta personerna i boken är dock herr och fru Givings, och för all del deras son.

sömnproblem/vakenproblem

När jag var hemma över jul köpte jag Goda sömnboken från Apoteket. Jag tänkte att jag kunde lära mig ett och annat om sömn och hur man hanterar den. Jag tycker att jag sover för mycket och det är en pina varje morgon när väckarklockan ringer. Jag är inte en morgonmänniska helt enkelt...

Boken blev så klart en liten besvikelse, eftersom att stiga upp på morgonen inte är ett problem i Sverige (utan snarare ett mått på karaktär). Boken behandlar med andra ord bara problem med insomning och avbruten sömn, samt ger en light-version av nervsystemets fysiologi. Den gav mig dock idén att köpa en ljusväckarklocka.... men var hittar man en sådan?

Dan Brown

Nu har jag "last" klart min sista ljudbok. Tur att det snart ar jul...

I vilket fall som helst rekommenderar jag inte den har boken. Sarskilt inte om man har last nagon av Dan Browns andra bocker, eftersom allt upprepar sig! Vi har en krympling, en man, en kvinna, och en sympatisk aldre man som visar sig vara den riktiga boven. Berattelsen innehaller en hel del kodknackning och jag hoppas verkligen att NSA inte ar sa korkade i verkligheten som i boken. Det hander flera ganger att man tanker "aha!", men sen fortsatter historien och det tar flera kapitel for dem att komma fram till samma sak. Det altas! Lite som i amerikansk komedi, nar man fattat skamtet och de fortsatter med en forklaring, sa att alla kan forsta ordentligt. Boken har dock ett visst underhallningsvarde och jag saknade den i morse nar jag gick till jobbet.

Hon är så himla arg

Läste Linda Skugges "Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad" för ett tag sen, och förbannad är väl det minsta man kan säga att hon är...

Men en del saker i boken är roliga. Exempelvis tar hon upp faktumet att det är ok för killar att klia sig på snoppen offentligt. Hon säger bl.a. att om tjejer skulle ha snopp skulle ett särskilt plagg ha utvecklats för att hålla klockspelet på plats och därmed undvika obehag... vilket jag tror är helt riktigt. Jag tror att de flesta tjejer känner igen sig i att även om man har svamp och det kliar utav bara h*****e, så försöker man se helt obehindrad ut och letar upp en toalett för att klia sig. Har jag fel?! Jag gillar boken, men jag kan inte sträckläsa den här typen av bok, för då bli jag trött på allt gnäll. Jag kan väl hålla med i mycket hon säger, men ibland önskar jag att hon skulle komma med konkreta förslag istället för att kasta glåpord mot gubbväldet.

Luftslottet som sprangdes

Har lyssnat klart pa Luftslottet som sprangdes. Mycket spannande. Men jag maste saga att jag var ganska trott pa fixeringen vid ansprakslost sex pa slutet, men det ar ju smallar man far ta. Nu har jag bara en ljudbok kvar... *julklapps-tips*

Tears of the Giraffe

Läste klart "Tears of the Giraffe" i helgen. Det finns de som beskriver den här serien som deckare och jämför med Jacqueline Winspear's böcker om Maisie Dobbs (som är min absoluta favorit). Helt tokigt tycker jag. Böckerna om Mma Ramotswe handlar om botswansk kultur och huvudpersonen råkar vara privatdeckare. Gillar böckerna dock och ser fram emot nummer tre.

Goran

Sjalvklart har jag fatt en battre bild av var forre statsminister efter att ha last hans version av historien... men jag ar medveten om vinklingen. Boken var i alla fall underhallande och jag ar valdigt glad att jag inte ar politiker. Minsta lilla fis kan fa enorma konsekvenser. Men nu sitter Goran och Anitra pa Torp och vickar pa tarna... eller?!

Flickan som lekte med elden

Har lyssnat klart på Flickan som lekte med elden. Jag rekommenderar den starkt. Men den slutar på ett ganska irriterande sätt... eftersom man måste fortsätta med nästa bok direkt eftersom man måste få veta vad som händer sen. Turligt nog hade jag bok nummer tre, Luftslottet som sprängdes, nära till hands, och har redan börjat lyssna på den. Jag ska ge mig ut och springa senare i eftermiddag så att jag kan lyssna vidare. Men först ska jag gå till Starbucks i Ranelagh och läsa lite nördiga artiklar om RF-strålning och hypertermi.

faktisk/fiktiv

Nu borjar "Flickan som leker med elden" bli riktigt spannande. Om inte annat ar det spannande att Paulo Roberto ar med... undrar vem ska spela honom i filmen???? ;)

Deckare i lurarna

Har "last" klart "Man som hatar kvinnor" av Stieg Larsson pa audiobok. Jag brukar lyssna nar jag gar till och fran jobbet, nar jag springer, diskar osv. Men efter ungefar halva boken blev det sa spannande att jag gick runt med min MP3-spelare lite overallt. (Inte pa jobbet sa klart). Idag ska jag borja lyssna pa andra delen, "Flickan som lekte med elden". Det oser ner regn ute... filt, te och deckare. Sommar, sommar, sommar!!

Albert Camus i all ara

For nagra dagar sen laste jag klart "The Myth of Sisyphus" av Albert Camus. Den var seg som kada. Jag gillar inte bocker som kraver att man maste vara allvetare. Han tar upp Kafka, Kirkegaard, Chestov, Dostojevskijs Kirilov och till och med Don Juan. Familjara namn, men langre an sa stracker sig inte min kunskap i filosofi och litteratur. Inte langre i alla fall... pa gymnasiet hade man dessa namn farskt i minnet.

http://en.wikipedia.org/wiki/The_Myth_of_Sisyphus

Albert Camus i all ara.... men det var skont att borja lasa "Smalands historia" av Olle Larsson med flera, efter den dar hjarnknadaren!