fredag 29 maj 2009

Present till mig



Köpte en liten present till mig själv förra helgen. Eftersom det den senaste tiden har blivit mycket pocketböcker har jag börjat irritera mig på att de är så sega i ryggen. Man får ont i tummarna ju!!
Med den här lilla prylen behöver man inte ens vidröra boken. Det tycker jag verkar bra!

Coolt!

ESS-anläggning kan hamna i Lund:

http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=2866846

Det ar skont att veta att Sverige satsar pa forskning ibland... mera, mera!!! Inom molekylarbiologi vore bra!! Bara ett forslag...

torsdag 28 maj 2009

Labbet för två veckor sen

Förvaringshörnan börjar ta form. Skåpen kommer att tas ner eftersom chefen kom på att man bygga hela vägen upp till taket. Nu finns det ett skåp (inklusive kemikalieskåp) under de höga dörrarna, vilket är jättebra.


Den gamla LAF-bänken innan den blev förpassad ut i korridoren. Vid det här laget tycker chefen att vi ska ha den inne i cellabbet för pre-PCR.... tills han upptäcker att man inte kan ställa den på bänken inne i labbet eftersom LAF-bänken har ett underrede för luftflödet. Rymdskeppet som sticker ut ur rummet står där eftersom chefen tycker att vi kan jobba där inne medan snickarna jobbar ute i det större rummet.


Det här är fint! Mycket plats och äntligen rinnande vatten i labbet.


Ännu mer yta och stora skåp och lådor. Det ska bli ett rent nöje att jobba här (när det är klart!!).


När alla bänkar och skåp var på plats bad chefen oss att kolla så att allt var ok. Inget konstigt med det... Det roliga var när han tog fram papper och penna och påbörjade en lista på saker som inte var så bra. Skåpsluckor som skrapar emot bänkskivan, lådor som inte går att dra ut, repor i bänkskivan, osv. Men jag måste säga att jag är nöjd. Äntligen kan vi börja jobba... vi ligger lite efter i schemat.

onsdag 27 maj 2009

Evas hejdå-partaj

Förrförra helgen var jag i Dublin på kalas. Eva (på bilden) är nybakad doktor och ska göra en postdoc i München. Det firade vi med att åka upp till Johnnie Fox's pub, som sägs vara Irlands högst belägna pub. Puben var mysig, med massa små prylar och murgröna som växer in genom fönstren. Vi hade jätteroligt. En av porslinshundarna på puben (syns uppe i högra hörnet) tyckte att vi var så trevliga att han följde med i taxin ner på stan. Vi hamnade på Sin É och till slut hos Alan, med stopp för kebabinköp. Totalt onödigt sent, men jag fick ju snällt följa med eftersom jag skulle sova på Karinas soffa, och hon var i högform vid det här laget.

Passade på att luncha med Jonny och Ulrika dagen efter. Oförskämt pigg gick jag in på Café en Seine och beställde espresso, osttallrik och ett stort glas vatten. Trevligt att träffa lite svenskar, måste jag säga.

Labbet för tre veckor sen

Den blivande förvaringshörnan:


Dörren till cellabbet:


Här kommer det bli massa bänkar:

Här kommer det också bli bänkar. LAF-bänken till vänster tyckte vår chef var ett kap. Vi fick den gratis. Jag och Naimj har använt den till att hänga våra labbrockar på. Den fungerar inte och har flyttats ut i korridoren för att fraktas till tippen. Vår chef är väldigt impulsiv. Det är lite jobbigt. De två inkubatorerna i bakgrunden är annu ett exempel på det... Den vänstra köpte vi för ett år sen och den har stått oanvänd till mars i år, tror jag att det var.

tisdag 26 maj 2009

Philip har blivit en kamera

Min MP3-spelare Philip, har blivit galen och anser sig vara en kamera numera...
Jag tror att det hela började när jag skaffade en webkamera och installerade ny mjukvara på datorn. Han blev väl sur helt enkelt! Men vad ska jag göra nu?

måndag 25 maj 2009

De galnas hus

Den här boken gillade jag. Rolig och melankolisk på samma gång. Huvudpersonen heter Hajna. Hon är trött på livet och ger upp genom att kasta sig in i ett skyltfönster. Detta resulterar i 160 stygn och en plats på behandlingshemmet Varden. Man får följa henne, och hennes medboende, under ett år. Hajna vill dö och slutar äta, men någonting inom henne fördröjer processen. Karin Fossum beskriver känslan av att vilja försvinna men inte dö, på ett väldigt trovärdigt sätt. Lemmy skulle nog beskriva boken som skandinavisk dramakomedi om boken blev film... Allt är jättesorgligt, men så drar man plötsligt på munnen och fnissar lite.

tisdag 5 maj 2009

val efter omslag


Jag är en slav under snygga omslag. Men faktum är att jag tror att det ligger en hel vetenskap bakom omslagen... de vet hur de ska designa dem för att få rätt läsare. Eller har jag bara tur... för oftast tycker jag om de böcker jag väljer efter omslag. Av någon anledning har jag kommit in i en krigsperiod... jag tittar på krigsdokumentärer på tv, och krigsfilmer och så nu böcker. Den här boken handlar om ett krigssjukhus i Skottland under första världskriget. Det handlar mest om psykiska skador och hur en hel generation (eller tre) blev helt vrickad av kriget. En karaktär som fastnade lite extra var Burns. En bomb hade skickat honom genom luften varpå han hade landat med huvudet före i en delvis nedbruten tysk. Kroppen hade spruckit upp när han landat på den, och upplöst kött och innanmäte hade fyllt hans mun och näsa innan han svimmade. Han blev hemskickad för vård. Varenda gång han försöker äta eller dricka, kommer doften och smaken av den döda kroppen tillbaka och han kräks.

måndag 4 maj 2009

Inget mini-maraton för mig idag

Förbannade benhinnor! Jag har varit så försiktig!!! Men nu gör det helt enkelt förbannat ont igen. När jag är i Sverige i sommar ska jag ta en tripp till Löplabbet och köpa ett par skor som fungerar. Tills dess får jag väl simma och stå och trampa på bimbomaskinen, men det är ju inte lika kul.

söndag 3 maj 2009

Utomlands och clubbande

Igår blev en ganska ovanlig dag. Normalt spenderas lördagar här i Sligo på soffan, eventuellt en promenad till Tesco, och TV. Men vi åkte på utflykt med Naimj (+två småfolk) till Enniskillen på andra sidan gränsen. Punden är billig just nu och så också varorna. Vi kom hem med en klänning, diskmedel, tvättmedel och ett par böcker... det är svårt att shoppa!! Men vi fikade två gånger, varav en gång med chefen och hans familj. De var också på utflykt.
Tillbaka i Sligo lämnade vi Lemmy på hans jobb. Kom hem, totalt dehydrerad. Bäljade i mig en liter vatten och svidade om för att träffa Franck (som jag jobbade med i Dublin) med vänner. De kollade på rugby i McHugh's bar. Sen blev de hungriga.... problemet var att de är fransmän... sex stycken. Det var hårt men till slut samlade jag in dem på en indisk restaurang. Angel från jobbet kom och supportade mig. Därefter skulle de på nattclub. Herregud tänkte jag. Men det var rätt kul... så kul att jag nästan följde med på efterfest. Men så kom jag ihåg att Lemmy har sagt: "du FÅR inte hoppa in i främmande människors bilar!!!". Så vi gick hem i regnet istället.