Retrospektivt - Mexiko

Spenderade första kvallen på att prata skit med Stefan. Malu skulle jobba dagen efter och gick och la sig. Det har ar huset som Stefan och Malu bor i:

Och det har ar Malu och Stefan:

Dag nummer två:

Jag och Stefan lallade runt på stan. Sa mycket intryck och sa stort! Eftersom Stefan sa att det inte ar sa bra att ha med sig en dyr kamera i city har jag tyvärr inga foton från den har dagen. I alla fall. I stan fanns ett stort torg, med en gigantisk mexikansk flagga. (Det har fotot tog jag senare, men flaggan ser inte sa stor ut som den faktiskt ar).

Idag var det en konsert där, som en minifestival. Riktigt bra tryck, men jag kommer inte ihåg vad banden hette. Vi gick in i en katedral och fortfarande hördes rockmusiken utanfor. Katedralen var imponerande. Efter en stund kommer en vakt fram och han börjar guida oss genom hela kyrkan, på spanska. Konstigt nog forstar jag ganska mycket. Stefan och jag vet inte riktigt om vi ska ge honom pengar eller inte, men vi bestämde oss till slut for att göra det eftersom ett par "korgossar" cirkulerade oss som hungriga hajar. Vakten sa att det inte var därför han berättat om kyrkan och sa att vi var hans amigos och bad om Stefans telefonnummer. Kulturkrock!

Vi gick upp på balkongen av ett hotell, där vi kunde se ut över torget och därmed höra musiken. Vi beställde margaritas och det började osregna.

På kvallen gick vi till en restaurang som lag väldigt högt upp. Denna restaurang snurrade sa att man under middagen fick se hela stan. Skitlackert! Men med risk for aksjuka!

På lordagen var det dags for fotboll. Sverige-Spanien... men den matchen vill vi nog alla helst glömma Vi muntrade upp oss med rodeo (T-trojan har med fotbollen att göra) :

Efteråt gick vi på en marknad. Det fanns hur mycket som helst som man ville ta med hem, men jag hade inte sa mycket plats i vaskan. Kvallen som skulle bli sen och partyfylld, blev istället tidig och smärtsam. Vi var på ett ställe och beställde in en hink med öl och en liten taco-buffe. Hade valdans ont i huvudet och efter ett par bett av min taco kände jag att det var dags att få lite friskluft. Det hela slutade med en migranattack och en Kajsa puttad i säng. Usch!

Mådde fint dagen efter, men det kändes som att jag hade traningsvark i hjärnan. Vi åkte på en busstur runt stan. Det var skoj. Det finns sa mycket att se. Jag måste helt enkelt komma tillbaka. Vi stannade och tittade på Aztec-ruiner, med tillhörande museum. De hade massa coola prylar där (bl.a. flinta... for de som ar intresserade).

Pa kvallen träffade vi lite vanner till Stefan och Malu och tog ett par öl. Lagom trevligt och inte sa sent. Det var ju dags att packa ihop sig for hemresan trots allt. Jag tog farval av Stefan och Malu med loften om att komma tillbaka snart, tillsammans med Lemmy. Sen var det dags for den laaaaaaaanga resan hem.

På planet till Newark träffade jag en kvinna som livnarde sig på att sälja egentillverkade smycken. Hon skulle hem och hälsa på lite vanner, efter att ha rest runt halva Sydamerika och upp till Mexiko. Jag köpte två armband och ett par orhangen. Hon var jattemysig, men förvandlades till ett amerikanskt monster när vi kom till flygplatsen. Vi var ju som sagt aningens forsenade och nästan alla missade sina flyg. De påstod att det var askvader i Newark och vi fick landa i Cleveland ett tag for att tanka och vänta på besked. Jag tror inte det var något askvader, jag tror de har for tjock trafik på flygplatsen i Newark...

Vi blev ivagbussade till hotell. Jag och hippietjejen åkte i bagaget. I hotellreceptionen stod en man som sa att Gud ville saga något med att flyget var forsenat... Jag säger då det! USA! Jag var lite for trott for bibelstudier och gick och tog en dusch och mejlade Lemmy.

Dagen efter spenderade jag dagen på flygplatsen... och gissa vad som stod på min biljett?

Just det: SSSS!!

Du har blivit slumpvis utvald av en dator for att gå igenom ditt bagage, vi letar bl.a. efter explosiva ämnen. Om Gud vill saga något ar det nog: Talamod, mitt barn, talamod!

Till slut fick jag i alla fall åka Rolls Royce hem!