Peter LeMarc och vuxenliv

Som jag sa innan lyssnar jag pa Sommar idag. Pa formiddagen lyssnade jag pa Peter LeMarcs program. Hade ingen aning om hur intelligent han ar. Han pratade om att vaxa upp. En av sakerna som jag tyckte var intressant var hur han tidigare domde manniskor efter deras skivsamling, tills han en dag korde hem sin faster (tror jag att det var). Hon hade tidigare forlorat sin man och pa radion spelades "de sista ljuva aren". Peter stangde av "skitlaten", men fastern bad honom sla pa radion igen. Hon sa att den paminde henne om hennes man och att det var sa hon hade tankt sig att de skulle haft det under deras sista ljuva ar. Det som ar skrap i den enes oron ar det vackraste som finns i en annans!

Han pratade ocksa om manniskor som positionerar... alltsa ren "k*kmatning" som han sjalv uttryckte det. Nar folk pratar om litteratur, musik eller andra kunskapsomraden, pa ett satt som trycker ner andra. Ni vet nar man sitter pa en middag och nagon borjar prata om en forfattare som denna vet att inte sa manga laser, men pratar om som om det vore Astrid Lindgren. Alla runt bordet borjar vrida lite pa sig och tanker... ska jag latsas att jag har koll, eller ska jag erkanna att jag bara kanner forfattaren till namnet, men aldrig ens har oppnat nagon av dennas bocker. Det kravs lite mod till det senare... men det ar sa himla skont nar man gor det. Annu coolare blir det om man sager att "min favoritforfattare ar Stephen King".

I mitt fall vore det en logn... for det forsta har jag ingen favoritforfattare. Jag gillar det mesta. Dessutom har jag aldrig last Stephen King, mycket pa grund av att hans bocker ser sa laskigt tjocka ut. Men det ar ett bra exempel pa en forfattare som skulle sticka till ordentligt i ogonen pa en litterar finsmakare. Jag ar sa himla trott pa alla hobbykritiker och allvetare darute.