Den här boken gillade jag. Rolig och melankolisk på samma gång. Huvudpersonen heter Hajna. Hon är trött på livet och ger upp genom att kasta sig in i ett skyltfönster. Detta resulterar i 160 stygn och en plats på behandlingshemmet Varden. Man får följa henne, och hennes medboende, under ett år. Hajna vill dö och slutar äta, men någonting inom henne fördröjer processen. Karin Fossum beskriver känslan av att vilja försvinna men inte dö, på ett väldigt trovärdigt sätt. Lemmy skulle nog beskriva boken som skandinavisk dramakomedi om boken blev film... Allt är jättesorgligt, men så drar man plötsligt på munnen och fnissar lite.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar