Idag har chefen varit skitglad. Det är bra, för då blir alla glada, och framförallt blir stämningen mindre spänd. Han berättade att han hade bråkat med SIN chef, som han inte hyser någon som helst respekt för, förra veckan. Jag vet inte om det var hans sätt att be om ursäkt, eller inte, men jag tar mig friheten att se det så och glömmer nu veckan från helvetet och ser framåt. (Han var så glad att jag nästan frågade om det var ok om vi spelade skivor i labbet igen, men jag väntar med det ett tag... eller väntar på att någon annan gör det...)
måndag 14 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar